.

Sammandrag tankar:

Efter 100 m: Yes, jag kan fortfarande springa! Åh, vad kul det är.

500 m: Det här går ju super. Sol i ansiktet och frisk luft. Livet är underbart! Jag kan nog springa hur långt som helst!

1 km: Lite jobbigt börjar det bli, men inga problem. Kanske blir en runda (á 2 km) till.

1,5 km: Vad händer? Vart tog mina ben i vägen? (Fortfarande optimistisk, fortsätter springa).

2 km: Benen är borta. Börjar gå, men benen kommer inte ihåg hur man går. De vinklar sig åt alla håll. Vad händer? Orkar jag inte ens gå!!!!???

Slutsats: Vägen till halvmaran känns oändligt långt borta just nu. Men, första löprundan är nu avklarad. Det är det viktigaste. Nu är jag i gång.